I havet flyter Vei, utkastad av sin gud och kompanjon. Hon vet inte varför, bara att Veidar, vars förkämpe hon varit hela livet, en dag tog upp henne och slungade henne i vågrona. Men nu har hon plockats upp på ett skepp, ett skepp med män från Midgård, som ledda av en övermodig ung man kommit för att erövra hennes land, Jotunheim. Ett skeppsbrott senare, och hon är i land i sällskap med kämpen Dal, medan övriga överlevare har tagits av en jätte. När hon kommer hem finner hon att alla människor försvunnit iväg, för att bevittna just den kamp till gudarnas ära som Vei tränat för.
Sara Bergmark Eflgrens och Karl Johnssons Vei Bok 1 är en variation på de nordiska gudasagorna: man både känner igen sig och förundras över nyheter. Ja, Tor och Oden och de finns här; i huvudsak sig lika, men ibland med vissa attribut framhävda som normalt står tillbaka. Och ja, de har en gång stridit mot jättarna, men dessa är här inte kaoskrafter, snarare åldriga och starka, men inte riktigt starka nog att fullt stå emot Odens magi och list. Vei måste kämpa mot asarnas förkämpar; monster, valkyrior och demoner, hålla sig vid liv och hitta någon att lita på.
Historien kanske har vissa svaga punkter, vissa figurer man ännu inte insett vilket syfte de har, men det är effektivt berättat och tecknat, det finns driv i handlingen, och de frågetecken man lämnas med är precis de som författarna tänkt sig. Andra och sista delen emotses med förväntan.
Lämna ett svar