Bo Setterlind är en mycket kristen poet. Han är dessutom en mycket svenskt kristen poet, vilket gör att när man läser vissa av de alster som finns med i Samlade dikter får man känslan av att det är pastor Jansson som varit i farten. Om jag parafraserar lätt: »Gud är som en propeller«, »mitt tvivel är som ett crocketklot«. Platt och ointressant.
Det finns en del naturlyrik från början av karriären som bättre lyckas inge någon innerlig stämning, liksom ett par ganska trevliga humoristiska nummer, men ju senare i den kronologiskt ordnade samlingen man kommer, desto mer lägger sig andlighetens våta filt över läsningen i form av kortvers lämplig att skriva in i konfirmationsbiblar; när skalden försöker bryta sig loss och ta sig an andra teman och längre format svänger det sällan ordentligt trots att det verkar varit meningen, och när han försöker bli politisk är det en reaktionär herre som tycks ogilla allt i det moderna samhället som talar.
Som sagt: lite av värde finns i samlingen, troligen mer för den religiöst lagde. Men för de otroende är det knappast mödan värt att läsa denna samling.
