Någon gång för flera år sedan, när jag trodde mig på väg att odla ett intresse för militärhistoria, plockade jag upp Saul Davids Militära misstag, en samling kortare redogörelser för diverse militära kampanjer som av en eller annan anledning slutade i katastrof, från slaget i Teutoburgerskogen till en spaningsräd under gulfkriget. På cirka tio sidor introduceras en konflikt, vilka som utkämpade dem, och exakt hur det gick åt pipan. Skalan sträcker sig från hela konflikter, som Koreakriget eller andra korståget, ned till små gruppers försök, som Jamesons räd (en del av förspelet till boerkriget) eller lätta brigadens anfall.
David grupperar sina studier under fem rubriker: »Olämpliga ledare«, »Planera för problem«, »Ministrarna lägger sig i«, »Obefogat självförtroende« och »Svaga insatser«; i synnerhet den sista av dessa kan ifrågasättas, då man lika gärna kunde fråga sig om det inte var olämpligt ledarskap som gjorde att insatserna inte blev bättre än de blev. Även de övriga kan egentligen sorteras in där.
Annars finns inte mycket att säga: formatet är vad det är, vilket gör att det blir ganska kortfattat och översiktligt. Urvalet är anglocentriskt, där 23 av 30 kapitel involverar britter eller amerikaner, och övriga sju romare, fransmän, tyskar eller spanjorer. Nio behandlar andra världskriget. Det är läsligt, halvhafsigt översatt och inte särskilt djupt.
