Den sjunde boken om Viktor Kasparsson, Fädernas synder, är precis vad serien behövde: äntligen plockas olika trådar upp och förs samman i en rimlig helhet. Även om första halvan av Syndaätaren väl inte framstod som speciellt oavslutad bara för att den inte ändade i allmän slakt och krosskador, så får vi här ändå en uppföljare, som dessutom lyckas sammanfoga element ur andra berättelser och föra allt framåt.
Den övergripande kronologin för andra historier är fortfarande något oklar, men här får vi i alla fall en hel del att utgå ifrån: det hela utspelar sig direkt efter Helvetets fasor, Kasparsson har förlorat överkonstapel Rosendahls vänskap, men får å andra sidan en del nya. Förutom Syndaätaren refereras flera av de tidigare historierna, dessutom minst en som inte publicerats i albumform. Viktor får undersöka en häxkult, jagas av demonhundar, förhör en korp med smak för människokött, och försöker hindra en återfödd magiker från att återfå sin makt.
Förutom att historien är klart berättad kommer tecknarstilen ovanligt ofta till full rätt: Gustafsson har bäst hand med oroande böljande organiska former som demonhundar och förvridna häxor, och sådant finns det gott av. Tillsammans bådar detta gott för en avslutning av denna berättelse, om än inte Kasparssons äventyr, någon gång framöver.