Den andra volymen med Valhall-serier innehåller endast två historier, då den första egentligen är en enda lång som delats av på mitten; den användes först för den Valhall-film som utkom 1986. Bedömer man berättelserna efter troheten mot originalmyterna är detta den mest problematiska: album fyra, Historien om Quark, har egentligen ingenting med dessa att göra, utan är i huvudsak ett sätt att motivera femte delen, Resan till Utgårdaloke, där Tor, Loke, Tjalve och Röskva reser till Utgård för att återlämna jättebusfröet Quark och där hamnar i de kända tävlingarna mot Utgårdalokes synförvändningar.
Historien om Quark är annars en liten bagatell om vänskap: hur Tjalve och Röskva försöker först komma överens med och sedan bli vänner med den stackars Quark som annars mest fått stryk och blivit betraktad som en odugling. Helt lätt är det inte, speciellt för Tjalve, men till slut lyckas de bli vänner – lagom till kraven kommer på utvisning ur Asgård. Historien om hur de tar sig till Utgårdaloke och där provar sina krafter finns inte mycket att orda om, det är tämligen rättframt återgivande av ursprungshistorien, förutom att Tjalve fått en viktigare roll.
Samlingen avslutas sedan med De gyllene äpplena, om hur Loke kom överens med jätten Tjatse om att lura bort Idun och hennes guldäpplen, och hur Tjatses dotter Skade kom till Valhall för att utkräva fadersbot. Det är en snygg återberättelse av ursprungshistorien, som blir till något mer än bara ännu en jätteränk för att beröva gudarna deras kvinnor eller magi utan att för den sakens skull förlora originalets övergripande historia, och där Lokes munläder kommer väl till användning och ständigt sätter honom i värre situationer.
Lämna ett svar