Möjligen har jag inte läst samlingarna med Lumberjanes extrahistorier i rätt ordning, men detta spelar ingen roll: poängen med dessa korta berättelser är ju att de inte skall vara en del av någon större handling och istället kunna fylla hela eller delar av serietidningar som inte täcks av sådana.
I Bonus tracks är det fråga om tre längre och två kortare historier, om självlysande spökhästar och en mystisk, blek kvinna med vassa tänder, om spökande, utsvultna guldgrävare och om ett besök på ett medeltidslajv där de leker Robin Hood och träffar en ny vän, respektive när Ridley träffade en sfinx och när de spelade spansk såpopera. Tonfallet är i samtliga fall det rätta, även om jag nog bäst gillar den pessimism som första berättelsen delvis slutar i samt lajvandets många hopp från en idé till nästa.
Då skiljer sig de tecknade stilarna betydligt mer: fem författare kan uppenbarligen alla skriva någorlunda enhetligt, men fem olika tecknare är det svårare för. Ingen faller riktigt ur ramen, även om Christine Norrie får dem att verka lite väl vuxna. Annars finns inte mycket att anmärka på.
