Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Bibeln’ Category

Markusevangeliet

Posted in Bibeln, Klassiker, Svenskspråkigt, tagged on 19 juni, 2012| Leave a Comment »

Om Markusevangeliet finns, efter Matteusevangeliet, inte mycket att säga: det är kortare, och innehåller inte mycket som inte återfinns däri. Det är förvisso något mer fokuserat på hur Jesus höll sin gudomlighet hemlig, och det har ett stycke där det explicit förklaras att han gjort de gamle reglerna gällande oren mat för ogilla, men annars? Inte mycket. Det finns samma ovilja mot skilsmässor, förklaringar om barnen som hans särskilt utvalda, samma utspisningar av stora folkskaror med endast lite bröd och fisk, samma gång på vattnet. Det är snabb läsning, men den bjuder inte på mycket nytt. Nåja, upprepning är all repetitions moder.

Read Full Post »

Matteusevangeliet

Posted in Bibeln, Klassiker, Svenskspråkigt, tagged , on 12 juni, 2012| Leave a Comment »

Ah, Nya testamentet: inte bara blir teologin något mer tolerabel, läsbarheten ökar starkt (detta uttalande lär jag få äta upp). Matteusevangeliet innehåller en hel del roligheter, men jämfört med den gamla översättningen har onekligen saltet förlorat en del av sin sälta: de fåvitska jungfrurna är numera oförståndiga och ljus sätts inte under en skäppa utan ett sädesmått.

Teologiskt kan noteras både att Jesus ger makt såväl åt Petrus (vilket alltså vad den katolska kyrkan tolkat som deras rättighet att omforma läran) som sina andra lärjungar, liksom att han uttryckligen säger att han inte kommit för att ändra bestämmelserna; vill man kan man alltså se katoliker som mer bokstavstrogna än kristna. Dessutom finns en hel del om att skilsmässa inte skall tillåtas, och absolut inte omgifte efteråt.

Nyöversättningen har i alla fall inte helt dödat läsbarheten, även om Karl XII:s bibel verkar klart mustigare.

Read Full Post »

Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki

Posted in Bibeln, Klassiker, Svenskspråkigt, tagged , , , , , , on 6 juni, 2012| Leave a Comment »

Gamla testamentet avslutas som sagt med en mängd smärre profeter, vilka alla förutsägbart nog behandlar Israels undergång, Guds straffdom, hans frälsning av en folkspillra och det nya förbund som skall inrättas. Inget av detta är nytt, inte mycket är intressant annat än när visionerna blir något mer detaljerade.

Nahum är tolerabelt poetisk och Sakarja lyckas få den rätta blandningen av galenskap och undergång, men annars är det inget som får en att höja på ögonbrynen. Det går att läsa, mest för de korta kapitlens skull, och är väl därför i någon mening bättre än de tidigare långböckerna.

Read Full Post »

Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika

Posted in Bibeln, Klassiker, Svenskspråkigt, tagged , , , , , on 29 maj, 2012| Leave a Comment »

Mot slutet av Gamla testamentet ligger en hop kortare böcker: Joel, Amos, Obadja och Mika är den sedvanliga typen av domedagsprofetior, även om de två första når vissa poetiska höjder. Joel berättar om de plågor som skall drabba Israel: deras grödor skall först drabbas av gräsgnagare, därefter gräshoppor, därefter gräsbitare, därefter gräsfrätare. Exakt vad som menas är lätt dunkelt, men poetiskt fungerar det, liksom Amos domar över de folk som lever i och kring Palestina, och hans liknelse av profeterna vid lejonens rop i kulan: man vet att man är illa ute när man hör dem.

Jona är naturligtvis berättelsen om mannen som åts upp av en fisk (intet ord om någon val här), efter att han försökt fly Herrens befallning på en båt som hamnade i storm. Mindre känt är väl att han efter att ha frälsts väl begav sig på sitt uppdrag – att predika i Nineveh –, eller hur han efter att ha lyckats omvända staden börjar sura när Herren bestämmer sig för att skona den istället för att tömma sin vredes skålar över den, varvid Herren får berätta att han minsann har ihjäl vad han vill. Märkligt.

Read Full Post »

Daniel och Hosea

Posted in Bibeln, Svenskspråkigt, tagged , , on 22 maj, 2012| Leave a Comment »

Daniel är nästan en bra bok i sig själv: man får läsa om hur den unge israeliten tyder drömmar för Nebukadnessar och därmed kommer främst i hans gunst (har vi inte läst det förut?). Sen gör han detsamma för dennes son Belsassar. Och sedan får han ett par apokalyptiska visioner.

Nebukadnessars första dröm är källan till uttrycket om kolosser på lerfötter, hans andra berättar hur kungen skall förkastas av Gud och människor och får leva på dagg och gräs innan han kan återkomma. Detta är trevliga saker: för en gångs skull tycks författarna förstå vad som krävs av en bra historia.

Hosea är en mer traditionell profetbok, men lite rolig i början när Herren befaller honom att ta sig en trolös hustru och ge sina barn mindre trevliga namn, för så har ju Herran det med Israel. Annars är det mest sedvanlig förkastelse som var gammal redan för två böcker sedan.

Read Full Post »

Klagovisorna och Hesekiel

Posted in Bibeln, Klassiker, Svenskspråkigt, tagged , , on 16 maj, 2012| Leave a Comment »

Jag börjar bli redigt trött på detta profeterande om hur Herren, Herren skall förstöra Jerusalem och alla dess grannstater och sedan återsamla det judiska folket. Räcker det inte med en sådan bibelbok? Hesekiel har dessutom den dåliga smaken att ge sig på arkitektur, med sedvanlig biblisk nitiskhet: varenda jävla mått som tänkas kan skall anges.

Lite roligt är det att läsa om de märkliga fyrsidiga keruberna, med ett ansikte åt varje håll och fyra vingar, av vilka två används för att skyla kroppen, och vilka aldrig behöver vända på sig när de vill gå någon ny riktning. Detta varar dock inte länge innan det blir dags för nya förkastelsedomar från Herren, Herren (varför upprepa namnet? Inte vet jag. Hesekiel gör det i alla fall).

Klagovisorna är ungefär vad man kan vänta sig, men är åtminstone korta.

Read Full Post »

Jeremia

Posted in Bibeln, Svenskspråkigt, tagged , on 8 maj, 2012| Leave a Comment »

Naturligtvis var kvaliteten i Jesaja för bra för att vara – eller så var det möjligen bara ett återgående till en nivå som normalt ses som knappt tillfredsställande efter att ha gäspat sig igenom tidigare partier med berättande text. I vilket fall: Jeremia är inte speciellt rolig (möjligen om han bodde i Tröstlösa). Lite skoj är det att han för sitt predikande om Nebukadnessars oövervinnerlighet hamnar i fängelset och då blir sur: någonstans borde väl Herren förstått att det är psykologiskt orimligt att tro att en belägrad kung kommer låta ens profeter gå omkring och förklara att kapitulation är den enda möjliga vägen? Liksom, vad hade han väntat sig? Just det ja, att alla skall lyssna på honom och göra exakt vad han vill. Ja ja.

Annars är det mest sådant som redan getts i överflöd: profetior om hur Herran tröttnat på Israels olydnad och hur han därför kommer tillspilloge landet, föra folket i exil i många år och till sist återföra dem hem, samt en del partier om att ungefär detsamma kommer ske med grannfolken. Ingen större läsning.

Read Full Post »

Jesaja

Posted in Bibeln, Svenskspråkigt, tagged , on 2 maj, 2012| Leave a Comment »

Jesaja är förvånansvärt läsvänlig: inte så att det är någon större upplevelse, men efter tidigare Bibelböcker så får man i alla fall intrycket av att det faktiskt finns en samlad redaktörsinsats bakom det här: mängden upprepningar av tankar och formuleringar är befriande liten.

Det kan ju förvisso bara vara det att det här är den första rena profetboken: Jesaja verkar ha varit en intressant karl att lyssna till, med predikningar som drar ned Herrens vrede över de ogudaktiga, och som lovar att Israel skall gå under, men senare räddas (här är väl första gången man hör talas om Messias): herren skall också tömma sin vredes bägare över alla omgivande länder, i synnerhet Assyrien, efter det att han först låtit landet erövra de två judiska kungadömena (Jesaja skall alltså ha levt innan dessa gick under; kronologi var kanske inte Bibelkompilatorernas starkaste gren).

Språket är det också lite ordning på: här är en av de bättre passagerna, riktad som varning till Jerusalems kvinnor, för deras högmods skull:

Och där skall vara stank istället för vällukt, rep istället för bälte, skalligt huvud istället för krusat hår, hölje av säcktyg istället för högtidsmantel, märken av brännjärn istället för skönhet.

Dessutom finns ju den där passagen där man tidigare kunde läsa hur någon »knurlade som en duva«, och än tidigare något mindre rumsrent.

Mer sånt här!

Read Full Post »

.Predikaren och Höga visan

Posted in Bibeln, På vers, Svenskspråkigt, tagged , , on 24 april, 2012| Leave a Comment »

Det är typiskt att de två hittills enda böckerna i Bibeln som lyckas hålla en jämn och hög kvalitet dels är mycket korta, dels ligger intill varandra.

Predikaren är förmodligen något av det mest pessimistiska som läsas kan: allt är fåfänglighet och jagande av vind. Vishet är poänglöst, ty både den vise och den dåraktige kommer dö. Ett stort namn är fåfänglighet, ty det kommer glömmas. Även kvinnor och kärlek och vänskap och glädje är fåfänglighet, men de får en i alla fall att glömma det för ett tag, så de är ändå värda att jaga. Sådant får en att känna ett visst hopp även för skribenter i religiösa ärenden.

Höga visan är å andra sidan växelsång mellan en man och hans älskade, hans syster: åtrån dem emellan är uppenbar, även om jag undrar lite var komplimangen att jämföra en kvinnas bröst med ett par killingar, och hennes näsa med ett torn, ligger? Nåväl, även om det inte är den starkaste poesi jag läst så har den åtminstone en längd som gör att man aldrig hinner tröttna.

Read Full Post »

Ordspråksboken

Posted in Bibeln, Svenskspråkigt, tagged , on 17 april, 2012| Leave a Comment »

Ordspråksboken, är, liksom så mycket annat i Bibeln, i desperat behov av en redaktör. Den upprepar sig, både i tanke och utformning, den kommer med banaliteter, den lägger massor av energi på sådant man knappt orkar höra. Men när den inte gör detta, när den någon gång har en klar tanke som är något annat än »frukta Herren och gör som han säger«, »kvinnor som lockar till okyskhet är onda!« och »gå inte i borgen för någon«, så kan den faktiskt säga saker som förtjänar att tänkas på:

Den ene vill hållas för rik och har dock ingenting, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

Det mesta är dock bara tröttsamt: en på slump vald vers kan illustrera:

Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamligt leverne följer vanära.

Någon som känner sig manad att leva lite mer gudaktigt?

Det enda stycke som uppvisar någon som helst genomgående kvalitet är kapitel 30: här finns bland annat de kända orden om mans väg till en pigo (tyvärr inte alls lika välturnerat i min översättning, men jag har sedan länge gett upp hoppet om den), och en del annat i liknande stil. Det kan rekommenderas. Det mesta annat skulle kunna klippas ner till ungefär samma längd utan att något skulle förloras.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »