Agaton Sax och den bortkomne Mr Lispington är möjligen något bättre än tidigare böcker i serien vad gäller intrig, men lika fullt otroligt enervrerande vad gäller herr Sax tillgångar; det är en enda lång rad av infantilt önskeuppfyllande: eget flygplan, egen superdator, möjlighet att bara uppge sitt namn och på så sätt få göra vad som helst.
Den här gången skall det hela användas för att
- befria den kidnappade Mr Lispington från Scotland Yard
- hitta Kolossen på Rhodos (staty)
- hitta Kolossen på Rhodos (skurk)
- tillfångata nämnde Koloss, samt herr Gustafsson, kidnappare.
Vilket naturligtvis allt är närmast trivialt när man likt Agaton hela tiden är smartare än alla andra. Tråkigt.
