Jag vet inte om det är mitt fel, men trots deras sedan länge etablerade goda rykte tycks varken Albert Engström eller Fritiof Nilsson Piraten ha kunnat imponerade närmare. Alstret av sagde pirat som här kommer anmälas är Bock i örtagård, vilken återger den gamle kreatursskojaren Espings försök att först bli vald till och sedan uppträda som han tror anstår en kyrkvärd – vilket inte är helt lätt när han tydligen aldrig tidigare besett en kyrka från insidan.
Humorn tycks snarast bestå i uppradandet av diverse groteska scener, i början riktade mot personer man inte riktgit förstår varför de gjort sig förtjänta av löje, men sedan tack och lov mer inriktade på den oefterliknerlige Esping och dennes bravader – han knackar på porten när han skall in till kyrkan, tvångsdöper sina statare och gör det konkubinat han lever i aningen mindre iögonenfallande genom att låta hustru och älskarinna byta rum. Scenerna är väl inte dåliga i sig, men jag tycks ha svårt att riktigt njuta av denna sorts humor där man främst koncentrerar sig på dråpliga bilder. Fars är inte min genre, helt enkelt.
Annars är det stundom gott schvung i pennan; inledningskapitlets beskrivning av smörgårdsbordet på hotell Horn är omtalat. Där finns det något att bygga på; inte den råa farsen men den njutning man får av god stilistik. Tyvärr får denna aldrig riktigt utrymme att lysa.
