Nu börjar det verkligen bli bra; stadsvakten är definitivt en av de bättre av Terry Pratchetts underserier och i Guards! Guards! tar den sin på sitt sätt blygsamma början, där Sam Vimes är konstant drucken, Carrot är nyanländ och naiv, och Colon och Nobby är Colon och Nobby – alltså ännu inga troll, varulvar, igorer och allt annat vad som senare skulle komma. Vakten har nästan inget anseende – Vimes placeras vid en middag intill mästarna för lärarnas och tiggarnas gillen, och anser detta ganska bra.
Däremot finns det drakar. En stor, flygande, som äter jungfrur och samlar guld, och en hög små svampdrakar som mestadels försöker att inte explodera – den förra har kallats till skivvärlden av ett hemligt sällskap som vill ta över styret genom att ersätta patriciern med en kung, och de senare föds upp av dam Sibyl. Att ersätta en lord Vetinary som nu verkligen börjar visa lejonklon, visar sig visserligen lätt på kort sikt, men knappast i längden.
Själva ramhistorien får väl som oftast placeras i kolumnen »funktionell«, men humorn glimrar – bara ett skämt som »den märkliga incidenten med orangutangen på natten«, eller vaktens motto »Fabricati diem, pvnc«. Roligt, och det finns mycket kvar.
