Henrik Berggrens Historien om New York är en grundläggande historik över denna nittonhundratalets stad framför andra: från det att de första europeiska segelfartygen seglade uppför Hudsonfloden fram till och med elfte september (och något därefter också): från att ha varit holländsk handelsstation för pälsverk till världens mest sofistikerade och blandade stad.
Stadens tidiga välstånd byggde dock på handel med Karibien: genom att förse plantagerna med förnödenheter kunde stadens köpmän få gott betalt. Den goda hamnen gjorde staden attraktiv, och när kolonierna gjorde sig självständiga var det den största staden. Kohandel ledde dock till att den inte blev huvudstad. Den blev istället första anhalten för alla de människor som sökte sig till den nya världen, alla fattiga och utstötta som sökte sig en ny chans: många drog vidare, en del blev kvar och försörjde sig i stadens industrier.
Berggren berättar ganska rakt, blandar in lite vittnesmål och anekdoter, ser till att ta upp minoriteter och kvinnors rättigheter likaväl som formell politik och de rikas nöjesliv. Det är underhållande, lärorikt och välskrivet, men sällan på ett sätt så man hajar till och förundras. Det är inte någon definitiv bok, eller någon banbrytande, men det är en bok som fullgör sitt uppdrag. Är man intresserad av ämnet finns inget som bör avskräcka, är man det inte finns inget som gör att man absolut måste läsa.
