Det är svårt att inte tycka om historierna som av Fritiof Nilsson Piraten dukas upp i Historier från Färs: berättelser diverse original som en gång möjligen framlevt sina dagar i en härad nere i sydöstra Skåne: den enögde slaktar Klerk som en julafton tror sig få en äkta helvetesmaskin tillskickad postledes från Amerika, den ständige skrodören och småfixaren Lutterlögn, trädgårdsmästar Vanteck, av byborna ansedd i förbund med Satan. Med fler.
Förutom de enbart halvt otroliga berättelserna, som hur Lutterlögn närapå nös ihjäl som hämnd för att han lurat på handlarn 14 vänsterhandskar, eller hur en gosse i en skolklass blev utstött efter att ha försvunnit under frökens begravning, eller hur författaren med en kamrat ägnade en vacker söndag till att retas med en unge som idag skulle kallats söndercurlad, eller, som sagt, hur den storsvärande slaktarn handskades med en potentiell brevbomb: lustiga, sorgliga, medkännande och mycket mänskliga, med enbart aningen mindre pietet mot ungdomens förvillelser än böckerna om Bombi Bitts bravader – liksom dessa är berättelserna här i allmänhet berättade i jagform, dessutom om en ung gosse som är son till ortens stins och med en gammal tjänsteande vid namn Boel i huset, så den som vill se dem som en fortsättning hamnar inte mycket fel, även om övriga personer inte återkommer.
Liksom böckerna om Bombi Bitt står också en pust av forna tider muntliga berättarkonst kring dessa böcker, välavvägt och fantastiskt: helt enkelt mycket god läsning.
