Flera av berättelserna i Astrid Lindgrens Kajsa Kavat hade jag redan tagit del av, eftersom i princip allt som kommit från hennes penna gjorts till TV-serie eller film. Vissa av berättelserna har dessutom blivit bilderböcker. Ett par av berättelserna har dock inte fått denna pietetsfulla transponering (det är nästan rörande hur nära mitt minne av kortfilmerna kommer novellerna), vilket i ett par fall är fullt förståeligt. En berättelse som »Märit« om en backstugeflicka man redan från början vet kommer dö och som sedan snabbt glöms är knappast något som producenter på Svensk filmindustri kunnat filma, och »Under körsbärsträdet« med sitt grundantagande om zigenare som barnkidnappare är väl heller knappast helt acceptabel.
Annars är det mestadels rätt tama saker, om den duktiga Kajsa Kavat som tar hand om mormor när hon skadat benet och går till torget för att sälja deras polkagrisar, eller hur Pelle, likt en proto-Lotta flyttar ut till uthuset Komfusenbo när mamma och pappa varit orättvisa, eller hur Albin och Stickan tävlar i vem som kan hoppa högst. Det är helt enkelt Astrid Lindgren för något mindre barn.
