Det kanske inte var helt välbetänkt av häxorna att ta den långa vägen hem från Genua: när de i Lords and ladies väl är hemma i Lancre ser de hur sädescirklar dyker upp lite här och var. Sädescirklar betyder att världarna är ovanligt lätta att färdas mellan (det har att göra med kontinuinuinuum). Och det innebär att Herrskapet kommer försöka ta sig tillbaka (i alla fall det av herrskapet som leds av en drottning). Förra gången kastades de ut av häxor, men nu finns det bara tre – eller två, för Margrat skall gifta sig med Verence II, och kombinationen häxa och drottning ger sällan något gott.
Tar sig tillbaka gör för den delen en trollkarl också, i sällskap med kollegor, ty trollkarlen i fråga är Mustrum Ridcully, som här får lite personlig historia, men inte framstå som speciellt kompetent (vem gör det placerad intill Esme Weathervax?). När så midsommarnatten kommer och älvorna är tillbaka måste alla försöka stå emot deras charm, med varierande resultat.
Detta är alltså en slags upprepning av Wyrd Sisters, fast med A midsummer night’s dream istället för Macbeth som bas: mer älvor och skådespelande hantverkare, färre usurperande hertigar, men fortfarande med Magrat Garlicks bleka välvillighet, Nanna Oggs väldigt mustiga visdom och Esme Weathervax överlägsenhet. Och så Casanunda, världens näst störste älskare (bildligt, ej bokstavligt).
