Jag kanske skall ta tillbaka några tidigare omdömen om Maigret: han kan förvisso göra minst lika skarpa slutledningar som mer kända, engelska kollegor, men han gör det med betydligt mindre fanfarer, så att det framstår mindre som ett magiskt trick och mer som erfarenhet av världen. Till skillnad från dem har han dock inga problem med att arbeta utifrån större kunskaper om saker än läsaren, som i Maigret och hans mord, där en man som försökt få kontakt med honom för att klara sig undan förföljare hittas död utan identifikationspapper och utan att någon verkar veta vem han var, och viktiga delar i förklaringen till det hela inte framkommer förrän mer än halvvägs in i boken, närmast på slump.
Maigret får i vilket fall försöka ta reda på mannen var, varför han dumpats ur en gul Citroën på Place de la concorde, och vem som kan ha varit ute efter honom, med hjälp av egen förmåga och ett stort anal inspektörer och specialister. Han får tillfälle att leka cafévärd, besöka ruffiga kvarter likväl som en barnsäng och skicka folk att skugga misstänkta och förhöra sig på kapplöpningarna: mycket arbete, men så är det också ovanligt förhärdade mördare som varit i farten, och när förklaringarna kommer blir boken faktiskt ganska otrevlig på flera sätt. Det här var inte en favorit.
