Stadsvakten står inför förändringar i Men at arms: Sam Vimes skall gifta sig in i societeten och sluta vara dess kapten, och Lord Vetinary har beordrat den att ta in, hmm, etniska medlemmar: trollet Detritus, dvärgen Cuddy, och Angua, en kvinna med periodiska problem med hårbeklädnad och en väldigt framåtlutad gångstil. Troll och dvärgar går ihop ungefär som saker som inte alls går ihop, så det finns gott om tillfällen för unge Carrot att utveckla sin förmåga att få andra att tro att de är lika goda själar som han.
Och så är det ju en mördare lös. Inte en lönnmördare, för de är noga reglerade, utan en frilansare. Dessutom en med ett underligt vapen av metall, ungefär som ett armborst utan tvärslå, som vaktats av lönnmördarna men nu är borta. En dvärg hittas med en stort hål rätt igenom sig (så alla som tänker efter inser att det inte kan ha varit ett troll bakom. Då hade ett hål varit ett relativt litet problem), och Lord Vetinary förbjuder strängeligen Vimes och vakten från att undersöka. Två gånger.
Naturligtvis undersöker vakten ändå. Och hittar mördaren. Efter ett mordförsök från ett torn, en jakt genom kloaker, räknande av hur många skott som finns kvar, och liknande. Inte direkt en triumf, men en framgång nog för att vakten skall utökas och få mer att göra (och det kan få gälla som omdöme för hela boken också).
