Monstrous Regiment är något så ovanligt bland Terry Pratchetts senare böcker som en fristående berättelse. Jo, jo, Sam Vimes är med, och valda delar av stadsvakten, och det pratas lite om semaforer och annat, men det är egentligen bisaker i det stora hela. I praktiken handlar det om en grupp rekryter som gått ut i det lilla landet Borogravias senaste krig, ett krig som på grund av Borogravias statsreligion nugganism bland annat utkämpas mot Ankh-Morpork, som inte gillade att religionen ifråga deklarerade semafortornen en styggelse i Nuggans åsyn (tillsammans med lång lista över annat, bland annat färgen blått) och fällde dem.
Ut i detta hopplösa krig går alltså en grupp på fyra unga män, en vampyr, ett troll, en Igor, en gammal sergeant och en ung löjtnant med mer intelligens än vett. Och så vår huvudperson, Polly, som kallar sig Oliver och egentligen bara vill ha hem sin bror så att han kan ärva faderns gästgiveri (könsrollerna är till följd av nugganismen strikta i Borogravia). Gruppen visar sig oväntat effektiv, får viss ryktbarhet tack vare WIlliam de Wordes tidning, och verkar kunna göra viss skillnad. Polly upptäcker också att hon inte är den enda kvinnan som klätt ut sig, även om anledningarna varierar.
Efter lite marscherande, krigslister, en infiltration av en borg och en upptäckt att Vimes som vanligt är ruskigt kompetent och spelar ett eget spel, så kanske Borogravia är ett lite bättre ställe, och kvinnor har lite större (officiella) möjligheter. Vi får också en lite mer jordnära bild av kriget än Pratchetts tidigare försök: krig må vara en dålig idé generellt, men det betyder inte att man skall förakta de som faktiskt slåss för ens land. Bara att man skall fundera på varför det är nödvändigt från första början.
