Något som kallar sig »Nätverket minska Sveriges oljeberoende« annonserar i min morgontidning och ondgör sig över import av fossila bränslen när en fjärdedel landet tycks bestå av mark som gå att elda upp. Av retoriken kan man dels förstå att de anser att man borde bli förbannad över att detta faktum, samt att ett lämpligare namn hade varit »Nätverket bryt mer torv«, för det är tydligen detta som man vill använda istället. Hemsidan är minst sagt sparsmakad, vill man ha information om torven får man ladda ner en PDF-fil. Efter att ha gjort sålunda och skummat igenom den kan jag konstatera att påståendena om torvens användbarhet är grovt överdrivna. Den ökade användning som propageras för är nämligen en måttlig ökning av mängden torv i fjärrvärmesystemet, från 7 till 15 procent. Hur mycket motsvarar då detta? På Svensk fjärrvärme ges svaret: totalt används ca 60 TWh per år till att producera fjärrvärme. Av detta är 8,5 från kol eller olja, och 3,6 från torv (snarare 6 än 7 procent, men statistiken är från 2004, så det är möjligt att andelen ökat något). Om vi alltså skulle öka torvens andel till de där 15 procenten skulle vi således kunna minska beroendet av kol och olja med 5,4 procentenheter. Detta är förvisso inget att fnysa över, men torven kommer alltså inte kunna eliminera beroendet av fossila bränslen helt ens på det enda område det föreslås användas på. Och oljeberoendet i transportsektorn skall vi inte ens tala om (för den intresserade har energimyndigheten statistik över oljeanvändandet i olika sektorer (PDF)).
Jag vill dock poängtera att jag inte är helt negativt inställd till användandet av torv – som så ofta när det gäller energifrågan så finns det inga helt rätta svar, och jag är långt ifrån insatt nog att avgöra var på gråskalan torveldning placerar sig. Däremot tycker jag inte om försök att förenkla frågan på det sätt som ovan nämnda nätverk gjort. Frågan är snårig nog som den är utan dunkel information.
