De tre långnoveller som utgör Penric’s Travels hänger nästan ihop tillräckligt för att kunna se som en enda roman: Lois McMaster Bujold låter sin trollkarl åka till vad som är ett lätt utklätt Bysans, ett imperium på långsam färd mot undergången, där eunuckers palatsintriger gör tillvaron osäker för alla med makt och pengar. Penric har skickats dit som hemlig kurir, men allt går tämligen snart åt skogen och han inser att han råkat dras in i en av de där intrigerna, och så berövas en talangfull general synen och han känner sig moraliskt tvungen att försöka reparera vad han omedvetet varit med om att ha sönder.
Det skadar inte att före detta general Arisaydia syster Nikys är alldeles förtjusande, och som verkar mindre oroad av att han delar huvud med Desdemona än de flesta andra han träffat på. Snart behöver i alla fall alla tre försöka fly, när det visar sig att Penric lyckats göra Arisaydia mindre blind än förväntat. Denna flykt upptar de två första novellerna, medan den tredje är ett försök att befria Nikys mor från en klosterö endast kvinnor får besöka (igen: Bysans).
Att det är tre noveller snarare än en roman har en del konsekvenser, i synnerhet att de personer som står bakom alla olyckor aldrig får vad de förtjänar. Fokus ligger på att klara av ett avgränsat problem, och för sammanhållningen får istället Penric och Nikys relation stå: Bujold låter dem också turas om att vara den vars tankar man följer, vilket gör att man lätt instämmer med Desdemonas suckar över hur milt hopplösa de ibland kan vara.
Det hela är i vilket fall äventyrsberättelser i en lättare skola: man känner sig ibland lite oroad för hur det skall gå, man får en del överraskningar, och är efteråt nöjd men inte överväldigad av vad man läst.
