Var skall kroppen i en klassisk mordgåta hittas om inte i biblioteket? Naturligtvis är det inte så Cluedobetonat som titeln på Agatha Christies The Body in the Library anknyter – ingen tycks faktiskt veta vem den översminkade unga damen som hittas i överste Bantrys bibliotek är. Men, ingen fara, för i St Mary Mead bor ju Miss Marple, som vid det här laget hunnit få viss vana vid mordgåtor (detta är den tredje boken om henne) – så mycket att en del av de andra personerna kan skämta med henne och be om paralleller med bybor.
Humorn finns där också i ganska stort mått: från skvallerkärringarnas prat om hur en ung flicka kunnat hittas hos översten till den unge pojke som finns med lite perifert och är förtjust i deckare – han har autografer från Dorothy Sayers, Dickson Carr och H.C. Bailey. Ja, och så Agatha Christies…
Allt är dock naturligtvis inte frid och fröjd: mord är inget att skämta om, men detta tycks var ovanligt svårutrett; de enda två personer med tydligt motiv har alibi, och personer utan alibi tycks alla sakna motiv; på något sätt tycks mordet kopplat till den rike men lytte Conway Jefferson, som i en flygolycka förlorade inte bara sina ben utan även hustru och barn, och nu mest umgås med sin svärson och svärdotter. Han tycks ha planerat att adoptera den mördade flickan, så om inte svärbarnen hade haft så bra alibi hade de varit huvudmisstänkta. Sedan figurerar också en småskum, otrevlig yngling som nyss flyttat till St. Mary Mead, den mördades kusin, en dans- och tennislärare, och lite andra personer som kan tänkas ha något med saken att göra. Det är inte helt omöjligt att gissa vem som gjort det, i alla fall om man är van att meta-läsa Christies romaner, men trots detta så hålls man på halster fram till de sista sidorna.
