Att jag ens äger och har läst The last unfinished voyage of Jack Aubrey säger faktiskt en hel del om kvaliteten på serien i stort, betydligt mer än man kan ana av att bara läsa dessa ofärdiga manuskriptsidor: av bokens 150 sidor är ungefär hälften ett tryck av en renskrivning, resten en faksimil av de handskrivna sidor denna renskrivning baserades på.
Fast inte ens de renskrivna sidorna är färdiga. De har uppenbart inte putsas, annat än enstaka stycken, och det är högst troligt att de skulle utökas vidare. Det som finns är en resa till Buenos Aires från Chile, ett möte där med Sam Panda, som nu är påvlig nuntie, ankomsten av den flotta Jack skall kommendera en del av, mötet med hans kommendör, samt resultatet av brev hemifrån: familjerna Aubrey och Maturin reser ner till Sydamerika (tillsammans med Christine Wood och hennes bror), och mötet med en duellsjuk armékapten. I den handskrivna delen fortsätter handlingen ytterligare några sidor, men jag fann dem så svårläsliga att jag inte orkade fortsätta.
Det finns alltså en del trevlig att läsa; saker man verkligen unnar Jack, som hans hissande av den blå amiralsflaggan, och mötena med familjen. Även om det hela är ofullständigt och ofärdigt är det alltså ett bra ställe att ta farväl, och sedan låta dem segla ständigt vidare in i solnedgången.
