Ett (eller kanske två) av världens små mysterier är varför det skall göras kokböcker baserade på diverse popkulturella företeelser, som böcker, datorspel och tv-serier (och varför jag köper dem). Jag ser inte riktigt att jag någonsin skulle vilja ordna fest med tema Game of Thrones, Minecraft eller Pac-man. Jag har förvisso varit med och ordnat efter-katastrofen-sittning, med inslag från Fallout, men inte fasen behövde vi någon sådan kokbok för detta; renskav med svamp hade troligen ändå inte funnits som recept.
Exemplen ovan är förvisso serier jag själv inte har något enormt intresse av, men inte ens när jag har det, som i fallet med Dragon age och The tastes of Thedas kan jag komma ifrån att det förmodligen hade varit bättre att köpa in, säg, Rutiga kokboken, och sedan slå upp någon mustig stuvning eller spansk maträtt. Då hade jag förvisso inte fått en tunn fiktion om någon kock som tydligen rest över alla de kända länderna och samlat på sig recept, eller foton med vackert upplagd mat och lätt plastiga bakgrunder, men det känns inte som särskilt tunga förluster.
Det skall väl erkännas att en del av recepten känns förvåningsvärt görbara: de försöker inte vara något särskilt exotiskt (mer än att de ibland låtsas att de från början var för att tillaga nugg istället för fläsk, eller gorrmage istället för kalkon), och flera har en sympatisk kort instruktion. Jag känner mig dock rätt säker på att boken bara kommer hamna på hyllan och inte komma ner. Detta är dock ett personligt tillkortakommande.
