Andra boken om Granny Weatherwax, Wyrd sisters, introducerar också hennes kollegor, förutom den ständiga kompanjonen, den praktiskt och världsligt lagda Nanna Ogg, är det här den spinkiga New Age-häxan Magrat, som tillsammans med Granny måste försöka stå emot den nye kungen av Lancre, den galne Felmet och hans makthungriga hustru, som dödade den gamle kungen Verence, men inte hann ha ihjäl dennes son innan en lojal tjänare han fly med honom och kronan – och hamnar hos en grupp kringresande skådespelare.
Verkar allt detta bekant? Det beror på att boken är en stor, kärleksfull drift med Shakespeare, enkannerligen Macbeth och Hamlet. Förutom unga män som ödet vill att de skall hämnas sina fäder, en Narr, tre häxor, ett usurperande kungapar, en sagolikt inspirerad dvärg som heter Hwel, en teater som heter The Dysk, och pojkar som spelar kvinnor, så hänger hela upplösningen på en pjäs som spelas för kungaparet och som får dem att avslöja sig.
Boken har allt det som utmärker en Pratchett som bäst: förutom ordvitsar, referenser, fotnötter och en allmänt galen historia så är det också inkännande och väldigt, väldigt roligt.
