Varför gör jag sånt här? Varför köper jag diktsamlingar och förväntar mig kunna recensera dem? Jag är inte speciellt bra på dikt; jag tycker alltid att det verkar som jag missar hälften (minst!) av vad mer erfarna anmälare kan få ut. Möjligen är det de som bara låtsas, men om kejsaren trots allt är påklädd så vore det ju än mer pinsamt att påstå något annat än att bara hålla med. I vilket fall skall Karin Boyes Samlade dikter bestås med någon slags recension:
Det första som slog mig var att det jag förväntade mig inte stämde med vad jag fick. Visst fanns där den natursymbolik som Ja, visst gör det ont när knoppar brister är den mest kända exponenten för, och i högre grad även den ungdomliga äventyrslusta som I rörelse är ett exempel på, men även en hel del religösa och närmast stoiskt färgade dikter. Samtidigt fann jag mycket av i synnerhet det tidiga stoffet vara så dunkelt att jag hade svårt att se någon djupare innebörd, och även om de flesta av de senare dikterna var bättre i detta avseende så fanns det fortfarnade de som jag hade svårt att riktigt se poängen med. Även om det fanns en hel del bra dikter så lämnade de flesta dock mig tämligen oberörd. Det är möjligt att jag helt enkelt varit i fel sinnesstämning för att till fullo kunna njuta av vad hon har att förmedla, men det kommer nog dröja ett bra tag innan jag tar fram boken för en omläsning.
