När jag i höstas recenserade Jan och Rikard Svartviks Sagt och gjort var jag tämligen missnöjd med den på flera sätt: saknade hänvisningar, dåliga översättningar, konstigt val av korpus att ta exempel från. Det var alltså med lättnad som jag fann att dessa fel antingen helt eller nästan helt saknades i Handbok i engelska från A till Ö: här finns ett ordentligt index i slutet, uppdelat på engelska och svenska, översättningarna känns överlag gedigna (någon enstaka underlighet kan ursäktas), och exemplen är för det mesta neutrala eller i enstaka fall från någon känd skribent (de hade gärna fått ta fler sådana), och någon gång är de riktigt lustiga, som när exemplet på användning av ›blanket‹ handlar om en »Linus«.
Boken är nämligen riktad mot svenskar som har en god grundförståelse för engelska; sådana som kan tänkas behöva varningar för att kunna undvika fallgropar snarare än en guide som ständigt skall befinna sig vid deras sida. För min del låg materialet ibland på en nivå som jag tycker att jag behärskar hyggligt: jag vet hur man hanterar århundraden på engelska, och även om kanske inte skulle kunna lista och definiera skillnaden mellan de olika ord som kan översättas med ›pris‹, tror jag ändå att jag nog för det mesta ändå skulle välja rätt i ett skarpt läge. De olika prefix och suffix som engelska är begåvad med kändes kanske heller inte alltid så motiverat att ha artiklar om, även om vissa av dem kan vara värda att ta upp.
Saknade jag då något? Ja, det hade varit trevligt med ett par ordlistor inom specialområden till – särskilt juridiska och medicinska termer kunde gått ha fått tas upp, och kunde ha fått ersätta listan över seriefigurer. Hanteringen av latinska ord hade också förtjänat en djupare diskussion, speciellt om hur man bildar plural på dem. För att tala lite fysik borde stycket om fart gjort skillnaden mellan ›fart‹ och ›hastighet‹ tydligare, och inte behandlat dem som synonymer. Boken innehåller dessutom en trevlig översikt över brittisk politik och olika uttryck som förekommer i denna. Den amerikanska politiken behandlas inte bara under annat uppslagsord, det känns dessutom som den inte fått riktigt samma uppmärksamhet. Boken är dessutom tydligt ämnad för svenskar som skall skriva engelska; jag hade dessutom uppskattat uppslagsord som främst vore tillämpbara när man försöker gå åt det andra hållet.
Slutligen undrar jag om inte boken skulle ha vunnit på att ha delats in i olika sektioner, istället för att bestå av en enda lång lista. Då hade den som ville veta mera om skillnader mellan de olika typerna av engelska kunna söka sig till ett visst kapitel, den som var intresserad av falska vänner till ett annat.
Mitt gnäll gäller dock mest småsaker: det mesta av innehållet känns rätt så gediget och användbart, speciellt för någon som håller på att lära sig engelska och därför kan använda boken som uppslagsverk när någon påpekar en felaktighet. För min del vet jag inte om jag kommer känna den osäkerhet som skulle krävas för att plocka ner den från hyllan, förutom när det gäller att se till att mer formella texter håller sig till en enda typ av standardengelska. Då kommer den å andra sidan säkert komma väl till pass.
