I The Murder of Roger Ackroyd har Hercule Poirot dragit sig tillbaka till den lilla byn King’s Abbot för att odla sin squash. Naturligtvis kan ingen frid vara med en stor detektiv i närheten, och snart har han dragits in i undersökningen av omständigheterna kring nämnde Ackroyds död.
Detta är dock en något backvänd sammanfattning: detta är en av de Poirot-böcker där han inte är inblandad från början, utan ordet förs istället av en av dessa stadiga engelsmän som alltid tycks underskatta den löjligt självmedvetne lille belgiern, här en doktor Sheppard, som bor med sin syster skvallercentralen, en slags prototyp till Miss Marple. Sheppard följer sedan detektiven från ögonblicket han kopplas in och nästan hela vägen till det mer än vanligt överraskande slutet, hela tiden oförstående inför vad som pågår framför sin näsa.
Detta var min andra läsning av boken, och jag var väl medveten om vem mördaren var, även om metoden var glömd. Även om sagde mördare var nog så skicklig så är det inte bara den som gör det hela svårgissat: ehuru det är helt i överensstämmelse med genrens konventioner så är det helt enkelt ett par hemligheter för många som måste dras fram innan allt kan redas ut – det finns i alla fall tre andra skeenden som bidrar med falska ledtrådar och allmän mystik. För den som inte vill kunna lista ut mördaren på förhand kan boken knappast rekommenderas nog.
