Efter The Hound of the Baskervilles återvänder Arthur Conan Doyle i The Valley of Fear till formeln för de två tidigare längre berättelserna om Sherlock Holmes: först ett brott som detektiven får klara upp, sedan en novell som kunnat stå på egna ben om dess förhistoria.
Greppet fungerar dock betydligt bättre här, eftersom det fortfarande finns en viss spänning kvar; här får man inte förrän alldeles mot slutet veta på vad som föranlett hämndlystnaden, och själva historien är intressant nog is sig själv, långt från de fantastiskt romantiska skildringarna av hämndlystna mormoner och juveltjuvar som de båda första Holmes-berättelserna bjöd på.
Själva mysteriet är också ett av de bättre – ett mord i ett slott med vallgrav, en mystisk cyklist som lämnat sin cykel i närheten av brottsplatsen, en hustru och en gammal vän till den mördade som inte verkar speciellt sorgsna, och en massa märkligheter som ingen mer än Holmes verkar bry sig om, trots att poliserna annars är mer samarbetsvilliga än vanligt. Lägg därtill att Moriarty figurerar i bakgrunden (låt vara på ett sätt så att han lätt kunnat skäras bort, och som motsäger Watsons okunskap om honom i »The Final Problem«), och summan blir en långnovell som visserligen inte riktigt når upp till The Hound of the Baskervilles, men som ändå hör till det mer läsvärda kring Sherlock Holmes.
Lämna ett svar