Den främsta lärdomen jag drog av Stella Gibbons’ Cold Comfort Farm är att jag borde läst betydligt mer koncentrerat; humorn verkar fungera allra bäst i stora doser, så att man hinner vänja sig av lite med att historien i övrigt är ganska outvecklad och att huvudpersonen faktiskt är rätt irriterande. Om man bara kommer förbi detta är det hela dock fantastiskt roligt.
Det är till stora delar parodi, främst på mellankrigstida romaner om livet på långsamt sönderfallande bondgårdar där folk talar dialekt och är allmänt efterblivna: på gården Cold Comfort bor familjen Starkadder (nästan ingen person i boken har ett namn man skulle vilja ge sina barn i arv), bestående bland annat av en påstått galen gammalfarmor som skall ha sett något otäckt i vedboden, en väckelsepredikant med smak för eld och svavel, en häradsbetäckare, ett naturbarn, en gammal man med speciell koppling till gårdens djur. Med fler. Dit kommer Flora Poste, ung, föräldralös, på jakt efter folk vars liv hon kan ta tag i (svårartat Emma-komplex), och då är Cold Comfort naturligtvis rena guldgruvan. En efter en lyckas hon finna personerna en plats i livet som kan passa dem, så att de kan gå från karikatyrer till i alla fall aningen mer mångsidiga personer.
Förutom den redan nämnda parodin finns även ett par mindre nummer, som den fantastiske herr Mybug, modern författare som är på landet för att hitta material till sin nästa bok: han ämnar bevisa att det var Branwell Brontë som skrev de böcker som getts ut under hans systrars namn, i syfte att skaffa brännvin till dessa. Eller parodierna på blomsterprosa: här har de efter Baedekers reseguider markerats med asterisker allt efter exakt hur blommiga de är, vilket i förordet antyds vara så att inte krikerkåren skall missa dem.
Som sagt är det en bok man kanske måste arbeta med litet innan humorn riktigt framstår; ibland döljs den också bakom Flora Postes tro att hon alltid vet bäst (hon gör det egentligen också till sist, men man önskar att hon någon gång faktiskt skulle missta sig), men när den väl framstår är den ren och oförfalskad. Vilka otäckheter som än må lura i vedbodar så bjuder resten av gården på mycket nöje.
