Problemet med att läsa någon bok av Agatha Christie, förutom hennes allra överjävligaste, är att det är alldeles för enkelt att själv lösa åtminstone skuldfrågan så länge man håller ögonen öppna och funderar på vem som absolut inte framstår som misstänkt när det börjar dra ihop sig. Så även i A Murder is Announced, där Miss Marple får försöka lista ut vad som egentligen ligger bakom att en annons satts in i tidningen om att ett mord skulle utföras hemma hos Miss Blacklock en fredag halv sju; halva grannskapet dök naturligtvis upp, i tron att det var fråga om någon sorts sällskapslek i stil med maffia, och halv sju slocknade ljuset, samtidigt som en ung man stövlade in och gastade om ett rån – men något tycks ha gått snett, en revolver avfyras och när ljuset tänds är mannen död.
Förutom grannskapet – ett halvdussin personer – finns det även andra personer att misstänka: Miss Blacklocks unga släktingar som bor hos henne, hennes centraleuropeiska, hysteriska hemhjälp, samt två hos hennes inneboende damer: en gammal skolkamrat och en ung änkemor. Det är nästan för mycket, om inte för miss Marple så i alla fall för läsaren, i alla fall om inte denne är på rätt spår från början.
Hur som helst börjar snart andra människor dö, och snart finner man också ett starkt motiv till mord på en gammal dam utan egentliga tillhörigheter: hon kommer troligen snart ärva en förmögenhet, men om hon dör först kommer den istället gå till ett ungt syskonpar som ingen vet var de finns – kanske i närheten, under falsk identitet?
Förutom lasset med i stort sett onödiga bipersoner är detta bokens främsta problem: man kan möjligen acceptera att en person uppträder under falsk identitet, men mer än så och det blir lätt lite överdrivet. Det är på det hela taget inga allvarliga fel på A Murder is Announced, men det är knappast heller en av Christies allra bästa.
