Att ge en översikt över Kinas historia gjorde jag i recensionen av Kinas historia; att göra detsamma i anmälan av Alf Henriksons och Hwang Tsu-Yüs Kinesisk historia känns därför skäligen poänglöst. Låt det bara vara sagt att dessa böckers bild av förvecklingarna i detta stora lands långa historia i stort inte tycks skilja sig, men att en skillnad är att författarna till den senare är något mer kulturellt intresserade, i synnerhet av den kinesiska poesi som de redan tidigare antologiserat tillsammans.
Annars är väl detta ungefär vad man kan vänta sig av en historia från Henriksons penna: rundmålande, språkligt trevlig (förutom att han aldrig tycks få nog av att skriva att diverse härar slagits »sönder och samman« – något annat uttryck måste väl ha kunnat skrämmas upp?), kanske vid det här laget lite föråldrad på grund av den kinesiska arkeologins framsteg, men annars i stort sett pålitlig.
Illustrerad är den också, kongenialt och förtjänstfullt av Björn Berg, med tuschteckningar inspirerade av kinesisk konstfärdighet på detta område.
Kinesisk historia lär knappast vara något för allvarligt ämnade sinologer, men för de som tänker sig en kortare spatsertur in på området lär den vara förtjusande och berikande läsning.
