Carina Burmans Babylons gator tillhör den alls inte ovanliga genren med historiska detektivromaner. Här är blomkvistaren ifråga romanförfattaren Euthanasia Bondeson, i alla fall delvis modellerad på Fredrika Bremer (som hon dock säger sig vara bekant med), på resa till London med sin sällskapsdam Agnes Björk. Där planerar de bland annat bevista världsutställningen, men som man kan vänta sig tar det en vändning i förskräckelse när Agnes försvinner vid ett besök på British Museum.
Som detektivroman är det otillfredsställande, ty Euthanasia tycks endast behöva visa sig på en plats för att en massa ledtrådar skall ramla ner över henne, vilket snabbt blir tröttande. Som historisk roman är det bättre, med god lokalfärg, även om man ibland irriteras över att författaren låter sin huvudperson agera profet. Det är ett billigt trick, och ett som knappast imponerar om det inte sköts med lättare hand än det oftast görs här. Att hon också får träffa diverse samtida storheter och får komplimanger av Dickens är då mera i sin ordning, även om det är en smula betänksamt när författare skriver om egenpåhittade, gudabenådade författare och inkluderar stilprov.
Annars är väl inte allt för mycket att anmärka på: detektivarbetets brister är ett stort problem, men i övrigt är det väl utövat hantverk som man väl kan lägga ett par timmar på.
Lämna ett svar