Problemet med långa bokserier är att det är svårt att hitta på nya saker att säga. Bok tretton om Jack Aubrey och Stephen Maturin, The Thirteen-gun Salute, håller samma höga nivå som tidigare, kanske till och med något bättre: här får Jack äntligen tillbaka sin rang och värdighet som kapten i Hans majestäts flotta, och de skickas ut på uppdrag till ett sultanat i Ostindien, med en diplomat ombord som skall hindra fransmännen från att vinna en allierad som kan störa handelsvägarna.
Trots många sjöresor är detta därför mer av en Maturin-bok: temat med spioneri och diplomati är inte riktigt lika framträdande som i andra av hans böcker, men å andra sidan får hans naturvurm mer utrymme, med ett besök i ett buddhistiskt eden, en krater där inga rovdjur finns och inga mänskliga jägare, där Maturin kan umgås med orangutanger och se noshörningar gruffas.
Det finns naturligtvis annat också, som de otrevliga diplomatiska följeslagarna, eller hämnden på en gammal fiende (det skall till något ovanligt kyligt för att först se till att en fiende dödas, och sedan dissekera denne). Slutet är inte direkt vad man kan vänta sig när jack Aubrey har befälet, men det får en att vilja öppna nästa bok snarast. Det är gott att den står och väntar på mig.
Lämna ett svar