Dags att avsluta Pauli brev: de till Titus och Filemon är rätt korta saker, utan speciellt intresse. Det till Titus upprepar en del tidigare regler som Titus bör inskärpa i de av honom på Kreta grundade församlingarna, det till Filemon ber honom ta sin slav Onesimos till nåder igen, efter att denne tjänat och kristnats av Paulus i fängelset.
Hebreerbrevet är lite matigare; det upprepar sig ofta, men det har i alla fall något att säga. Huvudtesen – förutom de vanliga uppmaningarna till kristet liv – är att Jesus är att betrakta som guds överstepräst i himlen, att jämföra med Melkisedek, en annars rätt obetydlig figur som i Första Mosebok vid ett tillfälle välsignar Abraham. Som överstepräst har Jesus renat folket genom sitt blodsoffer, och man bör därför leva i enlighet med dennes vilja.
