Tintin och det sönderslagna örat har samtidigt en mer sammanhållen och en mer splittrad intrig än de båda förra äventyren. Kompakt, eftersom det mesta i den hänger samman någorlunda, splittrad eftersom den kan delas upp i två rätt separata skeenden: dels mysteriet med en fetisch med sönderslaget öra, dels revolutionerna i och krigen med grannlandet som försiggår i bananrepubliken San Theodoros, under general Alcazar.
Det är den förra som driver handlingen och är orsaken till insyltningen i de senare: Tintin täcker en stöld av en fetisch från ett etnografiskt museum, upptäcker att allt inte står rätt till, och börjar nysta. Han tar reda på att den stulna fetischen kom från San Theodoros, och reser dit för vidare undersökningar, förföljd av två skurkar med större fäbless för än skicklighet i knivkastning (en annan skurk är på liknande sätt glad i men oförmögen att hantera sprängladdningar). Där hamnar han mitt i en revolution, blir överste och adjutant hos generalen, men utsätts för en komplott av storfinansen som önskar krig mellan San Theodoros och grannlandet Nuevo Rico för att komma över ett oljefält. Till slut hamnar han dock hos de eftersökta indianerna, innan han kan återvända till Bryssel för att till slut uppdaga fetischens hemlighet.
Det är bra, med välfunnen stil och roliga småepisoder, även om andra lämnar en del att önska (vid ett tillfälle räddas Tintin av ett påpassligt blixtnedslag), och bokens tudelning drar ner intrycket något. Ett medelgott äventyr i den lättare skolan.
