Med Equal Rites så är Pratchett uppe i nästan fullgod standard. Visst, Osynliga universitetet leds fortfarande inte av Mustrum, och det finns en massa onämnbara saker i världarna bortom (som förresten demonerna i Dragon age är förvånansvärt lika), och mormor Vädervax har inte riktigt nått sitt rätta format än – men hon är med, och hon är bra.
Annars handlar det om Eskarina, »Esk«, Skivvärldens första kvinnliga trollkarl (hon skulle fötts som den åttonde sonen till en åttonde son, men det blev inte riktigt så). Hon föddes i vilket fall i Bad Ass, vilket gjorde att hon hade mormor Vädervax i faggorna, och har man lyckats övertyga henne om att man borde få utbildas till trollkarl så kommer snart trollkarlarna också snart gå med på det.
Fast egentligen, trots att Skivvärlden ännu inte är riktigt färdigformad och alla fuskfossil inte ännu är på plats, så är det något annat, viktigare, som hamnat på plats: stilen, med alla småskämt och underligheter som inte har med något att göra men som dyker upp ett litet tag ändå. Och de återkommande inslagen är redan på plats, i alla fall Dödden och Biblotekarien (ook!).
Mycket, mycket roligt.
