I den fjärde av böckerna kopplade till Dragon age-spelen, The masked empire, så har pennan lämnats över till Patrick Weekes, som får skildra kejsarinnan Celene av Orlais försök att tillsammans med sin förkämpe Michel de Chevin, och sin kammarjungfru, överstespion och älskarinna Briala hålla sig fast vid tronen när storhertig Gaspard höjer upprorsfanan. Men Briala försöker också förbättra situationen för de förtryckta alverna, och frågan är vad som kommer hända när denna strävan ställs mot Celenes vilja att hålla fast vid tronen.
Sedan är det på samma sätt som tidigare böcker i serien en äventyrsroman, så huvudpersonerna kommer inte kämpa med ord och subtiliteter vid ett hov, utan med svärd och kniv ute i vildmarken – synd, för det förra hade kanske varit mer intressant, speicellt när äventyrsdelen får dominera så stort genom stora delar av boken. Det finns gott om möjligheter för karaktärer att stötas mot varandra, men det är egentligen bara Gaspard och hans underhuggare som visar på oväntad dynamik.
Sedan finns det ett par mindre problem: Celene har en meddelad förmåga som skicklig politiker (i den dödliga variant som med klichén kallas för ett stort spel), men det är Gaspard som oftast verkar ta poäng; vissa vändningar syns på håll; och passager verkar inskrivna bara för att man skall kunna se lite mer av bestiariet (men varför i så fall intet nytt?).
Det finns också saker som fungerar bättre: även om politiken är blodig så är frågan om vad man är beredd att göra för att behålla den relevant och med möjligheter att utvecklas, vissa av bifigurerna (främst Felassan och Gaspard) är riktigt intressanta i sig själva, och det är aldrig riktigt dåligt, även om man kan se slutet på håll (det är ju Dragon age, så man vet att det inte blir ett lyckligt slut på förhand). Det är hyfsad fantasy, men jag hade nog väntat mig lite, lite mer.
