Tredje samlingen i Mass Effect: Foundation behandlar Mordin, Kasmui, Zaeed och Thane, och i huvudsak på samma tämligen uppenbara sätt om tidigare delar: Mordins uppdrag på Tuchanka för att hålla kroganernas fertilitet på en (enligt salarianerna) rimlig nivå, vad Kasumi och Keiji gjorde när Hock fick tag i den senares grålåda, och hur Thane träffade och miste Irikah. Zaeeds berättelse är dock inte den om hur han förråddes av Vido Santiago, utan det uppdrag där han skulle krascha en turiansk fregatt. Och så slutet på runthistorien med Brooks och Shepardklonen.
Som tidigare är det lite väl förutsägbart, med aktionscener som ibland funkar, ibland lämnar en undrande vad som är meningen skall ha hänt. Inte heller i mer stillsamma scener fungerar det alltid särdeles: teckningarna av Thane och Irikah tycks aldrig riktigt få ordning på hur huvudet skall vara format, och när dessutom ögonen är helt platt färgade så blir det svårt att fokusera på historien.
Bäst är egentligen Zaeeds historia (även om det är oklart om han där skall vara gammal som i spelen, eller någorlunda ung som bilderna visar: det senare är fullt rimligt från vad han säger i spelen): den visar i alla fall något man inte kunde sluta sig till tidigare, eller går emot tidigare i detaljer, som Mordins (den senare lider dessutom av att även vanliga diskussioner ser ut som folk skriker mot varandra).
Serien i stort är något för de extremt fascinerade, och inte ens då är det mer än passabelt.
