Sista boken ut för Simenon för denna gång: Maigret min vän. Pariskommissarien har två problem: dels ett mord på en ö i Medelhavet, där den mördade kvällen innan han sköts i huvudet hördes högt omtala Maigret som sin vän (Maigret hade tidigare burat in honom, och hjälpt hans flickvän att lämna gatan och hamna på sanatorium), dels Mr Pyke från Scotland Yard som följer honom för att lära sig hans metoder.
Han lämnar i alla fall det regniga Paris för Porquerolles, som verkar fylld med udda existenser: en anglo-indisk major, en åldrad bordellägarinna, en anarkistisk målare med ung flickvän, en gammal stenrik engelska, en pensionerad läkare som är expert på boule. Det hela påminner snarast om något Poirot skulle ramlat ner i. Som tidigare antytts var inte den döde någon ängel, men han verkar varken ha varit någon speciellt förhärdad brottsling, eller ha något själv som gjorde att någon skulle vilja döda honom.
Även om det hela verkar lite av pusseldeckare så löser Maigret det hela med sina vanliga metoder: han pratar med folk, dricker alkohol, låter underhuggare göra bakgrundskontroller och har lite tur. Han oroar sig för att de inte skall framstå för konstiga inför Mr Pyke, dabbar sig och reder till slut upp det hela. Trevligt, helt i linje med tidigare böcker om honom.
Lämna ett svar