Så, om japaner mest äter fisk och ris, vad dricker de till?
Det korta svaret är te. Ett något längre svar är grönt te. Ett svar med ytterligare substans är kallt grönt te. För ovana smaklökar och ögonceller kan man ibland dock vid en första översyn förledas att tro att det mörka i muggar som serveras med grädde och socker är kaffe. Denna dryck tycks även den njutas kall; i snabbköpet finns den bland övrig kyld dryck i engångsförpackning (nästan allt finns bara i enportionsförpackning). En dryckautomat i Osaka visade sig även innehålla kaffe smaksatt med olika frukter, och jag är fortfarande en aning besviken på mig själv för att jag inte tog chansen och provade vad som kunde ha blivit ett gastronomiskt lågvattenmärke att minnas.
Varmt grönt te bjöds på en enda gång, då vi fick en snabbkurs i Japansk teceremoni:
- Ät upp den sötsak du försetts med (sötbönsmassa inslaget i något vitt och klistrigt); vår reseledare rådde oss att spara lite då teet kunde vara bittert
- Efter att teet serverats, lyft koppen genom att placera den i vänster handflata, samtidigt som den hålls med höger hand. Beundra koppen
- Vrid koppen så att du inte dricker mot utsmyckningen
- Drick.
- Konstatera att reseledaren hade fel och att teet inte alls var bittert utan smakade utmärkt
- Få kramp i benen av den ovana sittställningen
På det hela taget en intressant tillställning, även om ovanstående beskrivning troligen är lika uttömmande som den man får i Guiden av Brockisk ultracricket.
Vad gäller måltidsdryck i restauranger gäller tydligen inte riktigt den västerländska idén med billig mat och dyr dryck. Maten var förvisso billig, men på flera ställen frågade de inte ens, utan kom bara snällt med gott kallt vatten. Ville man inte ha sådant gick det även att få japansk öl, typiskt ganska menlösa lagers, lätta att dricka och lätta att glömma.
