I SvD kunde man tidigare i veckan läsa om en konstutställning i Nederländerna med syfte att visa upp fria afrikaner i Europeisk konst. Det där med »fria« är viktigt, då ett av syftena var att visa att afrikaner inte bara betraktades som (potentiella) slavar.
Naturligtvis är detta djupt förljuget. Visst, de har hittat bilder där afrikaner betraktas som fullvärdiga människor, men det framgår med all tydlighet av artikeln hur svårt det har varit; förutom att bilderna är fåtaliga är de ofta på tjänstefolk. Inget ont om tjänstefolk, men de har knappast ett drömyrke. Det verkar således som utställningen motverkar sitt syfte; istället för att visa på en bred och accepterande bild av afrikanen visar de på hur begränsad den faktiskt var. Och då kan man ju fråga sig vad syftet egentligen är. Är det möjligen att döva det europeiska samvetet och lulla in oss i en falsk Disney-värld där alla är snälla och ingen någonsin gör någon illa? I så fall är det illa, för är det något vi behöver historien till så är det för att påminnas om vilket fruktansvärt djur människan kan vara.
