Hur var det att vara med i första världskriget? Vad tänkte mannen i skyttegraven, eller på alptoppen, eller kvinnan i sjuksköterskeuniformen, eller flickan i klassrummet? Det är vad Peter Englund i Stridens skönhet och sorg försöker återge, i syfte att berätta om ett krig som i mångt och mycket lade ut de spår som nittonhundratalet skulle rusa vidare i. Han gör det genom att följa nitton olika personer när kriget påverkar dem, och i något sällsynt fall, i någon mån påverkas av dem. Detta är nämligen ungefär så långt ifrån klassisk historieskrivning om krig man kan komma: till detta krigs förlopp bidrog förvisso knappast några kungar (däremot möjligen ett par kejsare), och den slitna formeln har därför ändrats något till »överbefälhavare och krig«, men dessa maktens män skymtar bara förbi någon gång som hastigast; en enda person når över kaptens rang, och han är läkare, och således knappast ämnad att påverka någon strids, än mindre krigets, utgång. Förutom att de soldater som skildras typiskt är lägre officerare (de har typiskt överlevt en längre tid, vilket gjort att de vid krigets slut ej längre är meniga. Möjligen kan man även se det utförliga skrivandet som kopplat till det mått av intelligens som krävs för dugliga officerare). Ett flertal av personerna är dessutom kvinnor, för vilka endast en sorts uniform kom på fråga: sjuksköterskans. Två av de som skildras är dessutom helt klart civila. På grund av detta, och Englunds grepp att endast följa dessa personer och bara göra helt korta utvikningar för att ge något som liknar sammanhang, så blir resultatet kanske bara aningen mer sammanhängande och möjligt att överskåda än vad kriget var för de som beskrivs. För de som inte redan har kunskaper som går utöver allmänbildningen så är detta således förmodligen tämligen svårt att penetrera, trots kronologierna i början av varje år – varje kapitel skildrar en dag och vad en eller två personer gjorde under den, men varje år utgör ett större kapitel, men kronologi i början och fototgrafier sist.
Även om de personer som beskrivs således inte har speciellt upphöjda positioner så är de å andra sidan utspridda över hela världen: här finns (såklart) brittiska, tyska och franska soldater vid västfronten, liksom en italienska alpjägare, en australisk medlem i ANZAC, en ungersk husar och en rysk sappör, men även en tysk matros på ett slagskepp, ett belgiskt flygaräss, en ambulanschaufför i den serbiska armén, en osmansk kavallerist och en britt i tjänst i Östafrika. Därigenom uppnås att även om man inte får speciellt mycket information om slagen i Frankrike eller Ryssland, så får man istället skildringar av kolonikriget, striderna i mellanöstern och det armeniska folkmordet, saker som annars behandlas aningen styvmoderligt när man utgått från att skildra kriget som politik för med andra medel.
Att hitta något att anmärka på är inte helt lätt (jag hittade endast ett litet korrekturfel, imponerande för en bok på över sexhundra sidor), men en sak jag saknar är ett bra index: det är inte helt lätt i början att hålla i sär de olika personerna, och det hade varit bra att kunna gå tillbaka och läsa igenom deras presentationer (och det hade kanske varit kul att vid en omläsning istället följa varje person för sig). Dessutom tenderar vissa av dem att försvinna ut helt tyst (förutom de två som dör i strid); vissa försvinner i många, många månader – ett par i flera år. Ett par extra kapitel för att påminna om deras existens vore inte helt fel. Förutom detta är det hela dock påfallande gediget, Englunds exakt kyliga prosa är för det mesta lätt att umgås med, och de personer han valt att följa bjuder på varierade och intressanta berättelser. För den som vill läsa om ett krig som på många sätt omdanade världen från ett ovant perspektiv är det bara att med varm hand rekommendera detta alster.
(För den som är nyfiken på bokens tillkomst kan Peter Englunds blogg rekommenderas, där han under det senaste året skrivit om just detta. Man får lättast tag på just de inläggen här, men då missar man allt annat intressant han skriver om.)
