I dagens SVD fanns något av det fnoskigaste jag läst på länge. Det finns tydligen de som tycker att »välfärdssjukdomar, psykiska problem [och] stress« är mycket värre problem än infektionssjukdomar, en kropp som ständigt får ta stryk och problem med att få mat för dagen, och således tycker att hela mänskligheten borde återvända till någon slags stenålder (oklart vilken, men troligen så gammal som möjligt). I artikeln intervjuas således en person med sådana åsikter, och det är inte utan att man misstänker att hela artikeln är en fasad för att få driva med sådana tomtar, enär kvoten snack över verkstad verkar ovanligt hög. Om man nu tycker att världen är sämre på grund av civilisationen, varför inte åtminstone göra en Thoreau och skaffa sig ett småjordbruk, istället för att jönsa runt och lära sig göra eld utan annat än trä och senor och försöka överleva på att samla växter? Men nej, här gäller tydligen allt eller inget: man skall bo så jävla primitivt det bara går och sedan dra in till stan när man börjar frysa.
För visst, en del saker med stenåldersliv verkar synnerligen behagliga: fyra timmars arbetsdag, resten ledigt. Inga tider att passa, ingen chef att bry sig om. Fast om priset man får betala är sjukdomar, kort livslängd, ett ständigt behov att göra sig av med oönskade barn (och till skillnad från dagens samhälle så var det då en grym nödvändighet; en mor kunde inte ta hand om hur många barn som helst när dessa skall bäras tillsammans med de tillhörigheter man faktiskt hade), och så tror nog jag hellre sitter på jobbet de där extra fyra timmarna. Av möjliga sätt att dö på låter hjärtsvikt vid 70 faktiskt trevligare än lunginflammation vid 25.
