Idag åt jag för första gången på länge torsk. Odlad sådan. Det kändes passande, eftersom dagens recenserade bok är Mark Kurlanskys första, som heter just Torsk, begåvad med den något missvisande undertiteln En biografi om fisken som förändrade världen. I den får man följa historien om denna förnäma matfisk från medeltiden fram till det att beståndet började kollapsa. Boken har nu över tio år på nacken, men är fortfarande intressant och angelägen.
Missvisande undertitel, var det: Baksidestexten gör gällande att torsken varit inblandad i snart sagt allt som hänt runt Atlanten, och jag har tagit del av recensioner som även de riktar anklagelser om (eller i alla fall hävdar) att boken gör sådana påståenden. Det anser jag vara orättvist. Förvisso är resonemanget kring torskens betydelse för de amerikanska delstaternas relativa självständighet från moderlandet måhända en smula överdriven, men annars verkar inga av de samband som presenteras överdrivet sökta. Intrycket man får är snarast att torsken varit viktig, men knappast oersättlig. Tur är väl det, frestas man att tillägga i dessa utfiskningstider.
För det är inte bara den »gamla« historien, utan också nutidshistorien, med det västatlantiska torskbeståndets kollaps man får följa. För efter hundratals år av fiske på Grand Banks (skildrat av Kipling i en liten romantiserande roman) försvann all fisk på ett par decennier när bottentrålarna till slut motbevisade Huxleys tes om naturens motståndskraft: om en art producerar miljontals ägg är det ett tecken på att få av dem lyckas växa upp, inte att man kan fiska upp miljontals fiskar varje år så länge det finns några kvar.
Det är en välskriven och intressant bok, och de olika recepten på torsk som är interfolierade mellan kapitlen är intressanta, även om de ofta är svåra att följa på grund av en total brist på angivande av kvantiteter. Även om boken knappast är ny är den fortfarande aktuell och läsvärd.
Lunchtorsken var för övrigt god, men knappast en stor sensation. Något liknande kan sägas om boken.
