Jag trodde det mest var Illustrerad vetenskap som tog in artiklar i stil med »Snart kommer warp-driften« eller liknande, men jag hade tydligen fel: i senaste numret av Forskning och Framsteg (som för övrigt hade en intervju med en bekant) fanns en tämligen lång intervju med vad som verkar vara en helfnoskig amerikansk fysiker, som tydligen mest sitter och läser Science fiction och bestämmer sig för att tro på fysiken i den (han är tydligen också »en av arkitekterna bakom strängteorin«. Tja, det verkar inte helt otroligt). Det mesta i artikeln är väl mest spekulativ fysik i stil med tachyoner och halvtramsig klassificering, men sedan kommer det som får mig önska att jag hade ett vapen att osäkra: spöklik verkan på avstånd. Den här gången har det till och med blivit en värre sörja av det än vanligt: jag förstår faktiskt inte ens vad författaren menar med att
Detta sker ögonblicknigen [den spöklika verkan] så att informationen om partiklarnas förehavanden inte hinner flyttas mellan dem – som högst kan information färdas med ljusets hastighet på 300 000 kilometer i sekunden. Alltså måste all kommunikation ta viss tid. Men när fenomenet observeras i verkligheten tar det ingen tid alls …
Jag säger det igen: spöklik verkan på avstånd överför ingen information i den mening som relativitetsteorin lägger i ordet. Det går inte att skicka meddelanden med hjälp av den.
Dessutom: kvantteleportering kräver att man övergår i ett kvanttillstånd. Jag tror inte någon vill bli omvandlad till en vågfunktion.
