Det är inte många allvarligt menade ordböcker som kan citeras på annat sätt än för att ge en definition; SAOB må vara grundlig och pålitlig, men den är torrare än gammalt snus. Samuel Johnsons ordbok är dock ett undantag, och även om den i sin helhet är lite för skrymmande för att ha i bokhyllan enbart därför finns det en uppsjö olika urval. I min hand har jag nu en kallad Johnson’s Dictionary: A Modern Selection.
Här finns, förutom sådana favoriter som »oats. A grain, which in England is generally given to horses, but in Scotland supports the people« och »lexicographer. A writer of dictionaries; a harmless drudge, that busies himself in tracing the original, and detailing the significance of words«, även doktor Johnsons förord, där han förklarar sin märkliga blandning av personlig språklig konservatism och sitt mer liberala urval för ordboken.
Det nöje som sådana uppslag ger till läsaren är dock inte den enda nyttan man kan ha av en sådan ordbok: den kan även mycket väl användas vid läsning av engelska klassiker, i synnerhet som den innehåller ett flertal ord som sedermera rensats ur ordböckerna, till skada för de som undrar vad Shakespeare egentligen kan ha menat (troligen något snuskigt, men man vet ju aldrig).
Lämna ett svar