Vad japanerna väljer att namnge saker efter är inte alltid vad västerlänningar skulle finnas logiskt: således kallas de memoarer som på svenska fått titeln Om mitt liv i original för Sarashina nikki efter en av de dikter som avslutar den, där en plats man inte ens vet om författarinnan besökt omnämns, »nikki« betyder ›dagbok‹, men ›memoarer‹ är en mer adekvat benämning, och författarinnan kallas för »Takasues dotter«, i enlighet med tidens sed där kvinnor benämns efter någon nära manlig släkting.
Nåväl, memoarerna själva är trevliga: de berättar om en rätt skygg, något förläst ung dam som inte riktigt har någon fix plats i livet, och trots upprepade drömmar som uppmanar henne till ett religiöst liv istället längtar efter att få leva i någon roman, enkannerligen Berättelsen om Genji. Interfolierat finns dessutom en samling dikter i tidens stil, av medelmåttig till hög klass – författaren ansågs inte vara något riktigt snille, men blev i alla fall antologiserad ett par gånger.
Eftersom det hela är skrivet vid mogen ålder kan man kanske betvivla det religiösa inslagets porträttering något – en nunna beskriver troligen inte uppenbarelser på samma sätt som den ung flicka som hade dem –, men det är knappast ett lika viktigt motiv som den naturhänförelse eller sensibilitet som dominerar. Mer svårbegripligt är kanske hur författaren snarare än att berätta om händelser som giftermål och barnafödande berättar om pilgrimsfärder och litterärt flirtande med en hovman.
Nåväl, trevligt var det i alla fall, och till skillnad från Murasaki Shikibus dagbok sägs här inte alltför mycket om diverse personers klädesplagg.
