Sjätte dagen av Decameron är temat »kvicka svar« (grovt förkortat. Hela beskrivningen är ironiskt lång). Tyvärr är det hela nästan outhärdligt tråkigt, ty kvickheterna är i nästan alla fall helt platta, och när de inte är det, har man sett poängen komma långt i förväg.
Ett försonande drag är dock att berättelserna i allmänhet är korta.
Inför den sista berättelsen säger sig även Dioeno, som annars avslutat med något som brutit av, vela följa dagens tema, och man stönar inombords. Tack och lov klarar han sig dock, genom att låta svaret utgöras av en lång berättelse i god Mandevillestil, som en munk drar för att kunna förklara hur det relikskrin han sagt skulle innehålla en fjäder av ärkeängeln Gabriel istället innehåller en hög kol, som ett par vänner lagt i istället för att driva med honom, varigenom han lyckas lura allmänheten att kolet kom från den helige Laurentius bål. Till skillnad från allt övrigt under dagen är detta faktiskt roligt.
