Så. Äntligen är det över: hela Bibeln är genomläst, och, om inte begrundad så åtminstone flyktigt beaktad . Uppenbarelseboken är tack och lov inte bara den sista boken, utan också någorlunda intressant i sig själv, med sina välbekanta undergångsskildringar av apokalypsens fyra ryttare och babyloniska skökor och sjuhövdade, tiohornade drakar (den har jag alltid tyckt var intressant: hur exakt fördelar man tio horn på sju huvuden?)
Undergångsbilder är i allmänhet bra, och även om det hela är en aning förvirrat är det effektivt, med de sju inseglen och de sju basunstötarna och de sju skålarna som töms, även om det tydligen inte är klart om det skall ske sekventiellt eller parallellt. Att Babylon (läs: Rom) skall gå under snabbt är dock klart, och det får väl sägas vara oklart om Johannes skulle vara nöjd eller besviken över vad som sedan faktiskt hände. Att vi hedningar skall vara nöjda över att undergången ännu inte kommit är dock klart.
