Först like gnäll: jag begriper mig inte på Bonniers. Här ger de ut klassiker i snygg pocketutgåva, med (oftast) väl formgivna omslag och nu till och med färgade kanter – och så klämmer de ditt en ful liten cirkel med herr Bonnier själv mitt på. Varför? Varför? Kunde de inte hittat på något annat sätt att visa att något är en del i deras klassikerserie?
Nåja, annars är det där med färgade sidor inte enkom av godo, även om mest är skoj att få separera bladen i Herman Hesses Siddharta – det drar ut lite på vad som annars skulle gå mycket snabbt att läsa. Den unge titelpersonen är son till en brahman och uppfostras i enlighet med läran. Han känner sig dock inte nöjd, och tillsammans med vännen Govinda ger han sig ut för att söka upplysning. Han provar livet som asket, han söker sig till Buddha och lyssnar till hans lära, men bestämmer sig att söka sin egen väg. Han förlorar sig i världens garn, samlar pengar, älskar kvinnor och njuter mat, och när han sedan vänder sig emot detta och tror sig hitta friden vid en flod kommer hans honom okände son och drar honom ner till världen igen med orolig faderkärlek.
Detta låter som det skulle kunna vara rätt flummigt, och till viss del är det väl det också – men kärnan om att hitta sin egen väg, oavsett om det är som vanlig världslig, som följare av en religion eller som på egen hand sökande efter sin egen mening, ringer sant och utan alltför mycket falsk optimism, även om där finns hopp. Det är en mycket sympatisk liten bok om en sökare som först hittar det han ville nå när han slutar leta efter det.
