I Murder in the mews får Hercule Poirot lösa fyra fall: tre mord och en stöld av hemliga papper. Det första mordet sker under Guy Fawkes-natten, och fyrverkerierna tycks ha dolt pistolskottet som dödade den unga kvinnan, som sedan placerats i en position menad att få det att se ut som hon tagit sitt liv, men som uppenbart är arrangerad. Även det andra mordfallet är maskerat som självmord: en högexcentrisk baron har tydligen skjutit sig själv i ett slutet rum, men även här tycks kroppen arrangerad fel, och psykologin är än värre: personer som anser att världen skulle stanna demförutan är knappast typerna som skjuter sig själva.
Det sista mordfallet äger rum på Rhodos, och påminner aningen om Evil under the sun; det är väl en form av förstudie, även om det ändå är en delvis annorlunda lösning. Stölden, till slut, är av viktiga hemliga papper från en ministers lantställe, och bland gästerna finns en känd agent, som han bjudit in just för att locka henne till att kunna beslå henne med spioneri.
I synnerhet den första novellen är väl utförd och originell; övriga är något mindre så men ändå solida, utan alltför otroliga lösningar (även om en av dem har lite för mycket av oplanerad släktträff över sig).
Lämna ett svar